När alla vill läsa på engelska

Allt fler unga väljer att läsa böcker på engelska. Det märks i bokhandlarna och i BookToks ändlösa flöden av engelska titlar. Det har nästan blivit en del av läsaridentiteten, att läsa på originalspråk, att visa att man hänger med i den globala bokvärlden.

Men jag kan inte låta bli att undra: hur många förstår egentligen allt de läser? Och vad går förlorat när man läser på ett språk som inte är ens eget?

Att läsa på engelska kräver mycket. Det handlar inte bara om att kunna förstå orden, utan om att uppfatta rytmen, tonfallet, nyanserna – allt det som gör en berättelse levande. För att fullt ut kunna ta till sig en bok på engelska krävs en språklig nivå som de flesta faktiskt inte har, särskilt när det gäller litteraturens detaljer och känslomässiga djup.

Det betyder inte att man inte kan läsa på engelska, men frågan är om man verkligen upplever berättelsen på samma sätt. Om man missar nyanser, humor och undertext, blir läsningen något annat – mer ansträngd, mindre intuitiv.

Det som bekymrar mig mest är att utvecklingen också påverkar utgivningen. När fler väljer att läsa på engelska, översätts färre titlar till svenska. Och när böcker inte längre översätts, stängs också dörren till dem för alla de läsare som inte känner sig helt hemma i ett annat språk.

Det blir en paradox. Samtidigt som världen känns mer tillgänglig än någonsin, riskerar litteraturen att bli mer exkluderande. Berättelser som annars hade kunnat nå tusentals läsare på svenska, når nu bara dem som redan är starka på engelska.

Det handlar inte om att motarbeta engelskan, utan om att värna tillgången till litteraturen. Att kunna läsa på sitt eget språk är inte en begränsning – det är en förutsättning för att fullt ut kunna leva sig in, förstå och känna.

För språket är inte bara ett verktyg. Det är själva vägen in i berättelsen. Och när vi läser på det språk som ligger oss närmast, når orden hela vägen fram.